Jag har påbörjat en världsomsegling runt Webben och undrar om man borde tagit med sig en bättre kompass?

Internet var kärlek vid första ögonkastet för mig! Där ute i den Vida Webben kan jag hitta i princip allt jag behöver för att hitta stoff att arbeta med i klassrummet och bedriva en intressant undervisning. För mig har det alltid varit ett gissel att datorerna varit för få eller internetuppkopplingarna för långsamma. Då Sollentuna kommun bestämde att alla elever skulle få en dator så tog jag emot beskedet med försiktig nyfikenhet, fortfarande ovetande om den resa jag hade framför mig.

Min nyfikenhet och mitt intresse ledde mig så småningom till en helt ny tjänst: jag skulle få bli IT-pedagog på min skola. Tillsammans med NO- och SO-lärare skulle jag utveckla undervisningen i riktning mot en ordentlig IKT-integrering. Från att ha jobbat ganska traditionellt sedan 1997 ("Kan det stämma"? undrar kaptenen på skutan, det innebär ju att jag jobbat jätte länge och det betyder att jag blivit jätte...erfaren?) började vi digitalisera vår undervisning.  Min kompass i IKT-världen pekade rakt fram åt öster. Vi byggde hemsidor och bloggade med eleverna. Vi skapade en facebooksida som eleverna snabbt började använda som informations -och kommunikationsplats. Vi kopplade upp oss kvällarna före prov och nyttjade veckans förtroendetid framför facebook. Många var de elever (och föräldrar) som passade på att fråga om ditten och datten (mest datten = kommer det här på provet? Är det här viktigt? Vart kan jag hitta fakta om X?).

Vi var på gång, vi var på väg.

I januari 2012 åkte jag på BETT-mässa i London. Siktet var inställt på... ja, just det. Siktet var inställt på allt och ingenting. Och med facit i hand så kan man säga att om det var målet så kom jag hem med allt och ingenting. (Ni som varit på BETT vet precis vad jag pratar om HE-RR-E-GUD! Ni andra förstår bara om ni åker dit) men något hade hänt med mig. Kompassen hade börjat snurra som kapten Jack Sparrows vackra och magiska kompass i "Pirates of the caribbean". Den som pekar mot det du mest av allt vill ha...

Efter resan, när upplevelsen sjunkit in något, kom insikten om att det fanns en värld därute som gått mig helt förbi. Jag hade befunnit mig i mitt klassrum,  träffat så många underbara elever, skapat lektioner och utvärderat, haft grymt kul och utvecklats. Allt medan det pågått något enormt ute i världen. Något jag inte brytt mig om, något jag inte ansåg var viktigt, något som inte rörde mig! En gigantisk teknisk utveckling som ändrat om grundvalarna för det samhälle våra barn ska leva i. Men jag såg inte debatten, såg inte forskningsrapporterna, kunde för mitt liv inte föreställa mig hur stort och viktigt detta var. Så med denna insikt satte kompassen fart. Åt alla håll samtidigt. Den visste inte vart den skulle eller vart den borde gå. Det fanns för mycket "där ute".


Denna blogg har ett tydligt syfte (kan läsas ovan) och detta blir mitt första inlägg på den kurs jag valde att gå. För att få veta mer. För att få koll på läget. För att jag vill vara en lärare i framkant, inte en gammal fröken som fastnat i 90-talet och som blir imponerad av att man har projektorer i taket. Från och med nu ska jag läsa rapporterna, genomföra uppdragen, reflektera och analysera. Min kompass snurrar fortfarande. Det finns så mycket där ute att den inte kan ange riktning. Men. Nu har jag satt på mig flytvästen, lagt ut kartorna, kopplat upp stjärnkikaren, vaccinerat mig mot ett antal trojaner och virus samt skrivit ut en ansenlig mängd kurslitteratur! För nu ska fröken Abbe ge sig ut på en fantastisk resa, ut på de sjumiljoner haven, där ute i den stora vida webben. Här ska det utforskas nya kommunikationsmiljöer, tills kompassen stillar sig en smula, och ställer in sig på de lärområden jag ska börja använda på min skola!

http://www.larverktyg-snh.se/lektion.asp?id=28