Parasoll skolutveckling Sollentuna har filmat mig

Med betoning på K:et

För min egen del behöver jag inte argumentera för varför Internet och IKT är bra i undervisningen. Jag är så att säga redan övertygad. Jag har jobbat sedan 1997 nu och allt talar för att IKT är en revolution för lärandet. Svaret ligger i begreppet IKT. IKT är en förkortning och står för Informations- och Kommunikations- Teknologi. 


På min kurshemsida förtydligar lärarna på KTH "med betoning på K:et" och det är just det som är centralt!




Kommunikationen! Kommunikationen! Kommunikationen!




Informations och kommunikationsteknik. Sociala medier. I ordens innebörd ligger nog svaret inbäddat. Svaret på frågan jag ställer mig: Hur kan IKT främja lärandet? Om Vygotskij hade rätt, att vi lär i sociala sammanhang, när vi diskuterar, förklarar och förhandlar med varandra, när vi tillsammans utforskar olika områden eller när vi ska undervisa andra -så borde IKT och internet vara ultimata som lärandemiljöer. De är mötesplatser, forum och torg för oss att få visuella och auditiva upplevelser av det som man förut fick från texter.
De texter man har tillgång till på internet har både fallgropar (tillförlitligheten) och möjligheter (levande, uppdaterade, från olika perspektiv). Nu kan man inte bara läsa om ”den arabiska våren”, nu kan man få se autentiska filmer från skakiga mobiltelefoner från människor som är där på plats. Nu kan man komplettera lärarens ritningar av kolbindningar på den svarta tavlan, med visuella filmer från youtube om hur dessa torde se ut i animation. Nu kan du dela med dig av din kunskap eller vardag i bloggar, twitter eller på facebook. Du får omedelbar respons! Du kan hitta andra med liknande intressen, du kan ”samarbeta oberoende av tid och rum”.


Därför är IKT en möjlighet för lärande! Bilden nedan kommer från vår facebook-sida och är en glimt av vad som kan diskuteras när skolan kommer in i denna värld. Flera klipp från denna sida kommer vad det lider...


Kunskap är enligt mig inte något statiskt som överförs från en person till en annan, utan den byggs upp i samspel mellan oss människor. Jag tror att var och en av oss måste bygga upp våra egna kunskapsstrukturer när vi ska lära sig något. Vygotskij och Säljö menar att det inte går att överta någon annans kunskaper. Det är vad vi kan innan, hur vi redan uppfattar saker beroende på våra tidigare erfarenheter som kommer att avgöra hur vi uppfattar ny kunskap. Jag tror också att kunskap uppstår i diskussion och förhandling om ett fenomen. Bakhtin kallar detta för dialog och menar då inte ett samtal mellan två människor, utan att man engagerar sig i ett ämne, fenomen eller händelse (det som ska läras in) genom att ställa frågor, lyssna, komma överens, dvs genom reflektion. Olga Dysthe skriver om detta i min "bästa" bok: "Det flerstämmiga klassrummet". Dysthe fick mig att inse att man ska som inlärare ska ha denna dialog med andra; elever eller med lärare, men att man också måste gå i dialog med stoffet ”inne i huvudet”. Dialogen kan vara muntlig, skriftlig eller en tyst pågående liten konferens i huvudet på en själv. Här är sociala medier ett givet verktyg för att uppnå detta.    


Elever med funktionshinder har precis samma möjligheter till ett socialt lärande och här är Google en föregångare där man kan få texten uppläst eller översatt. Eller som en elev till mig uttryckte det "På internet är jag som alla andra, jag blir inte dömd för att jag ser annorlunda ut eller för att jag talar otydligt" 

Källor: 


https://bilda.kth.se/courseId/4935/content.do?id=13518208 
https://bilda.kth.se/courseId/4935/content.do?id=13518222
http://web.me.com/dlundqvist/Daniel/Blogg/Poster/2009/4/30_Vad_kan_en_skola_vara_Vad_kan_en_skola_bli.html

Dysthe, Olga (1996); Det flerstämmiga klassrummet att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur

Bråten, Ivar (1998) Vygotskij och pedagogiken, Lund, Studentlitteratur