Oj oj oj! Det här var precis vad jag letade efter. I början på året skrev DN om detta och jag och min NO kollega pratade om att prova detta då det stämde överens med vår kunskapssyn.
Det som lockar är att eleverna kommer med föreläsningen eller faktan färdigläst innan lektionen så att man INTE SLÖSAR LEKTIONSTID på att gå igenom ren fakta. Istället tar man lektionstiden för att bearbeta och diskutera frågor och perspektiv tillsammans med läraren och sina klasskamrater. Detta ska jag prova! Och jag skulle vilja köra klassisk föreläsningsundervisning med en klass och arbeta eligt detta med parallellklassen. Det krävs bara att man hinner förbereda texterna eller spela in föreläsningarna innan man kan sätta i gång!!!
tisdag 22 maj 2012
WOW!
Eftersom att jag har haft problem med att ladda ner WoW så har jag intervjuat mina elever kring spelet. Detta har hitills framkommit:
World of Warcraft kan man inte spela själv. Man är uppkopplad mot en fantasivärld där hundratusentals människor spelar med sina avatarer. Det är en värld full med magi, trollkarlar, svärd och ett stort antal varelser. Det pågår en kamp mellan två fraktioner i World of Warcraft; man kan vara en Horde (tex orcher, blodalver, odöda, tauren eller troll) eller en Alliance ( typ människor, gnomer, dvärgar, dranei eller nattalver). Alla varelser har sina för och nackdelar. Väljer du att bli trollkarl så måste du tex döda motståndare på håll, för kommer de för nära så är det du som ryker!
Det mina elever säger är att det är "sjukt roligt" och "läskigt beroendeframkallande"! Det senare låter lite oroväckande. Har inte tid att bli beroende av sådant här! Ha ha! Fast jag är nyfiken på vad som lockar, och var man får kickarna av... Har svårt att tänka mig att SO-lektionerna kan matcha dessa kickar
Jag har bokat tid med två skickliga WoWare, de ska hjälpa mig ladda hem spelet och hjälpa mig skapa min första avatar. Det ska bli kul!
torsdag 10 maj 2012
Imponerad elev
Som lärare kan man skaffa sig status på olika sätt. Ett sätt kan vara att man är en skicklig pedagog, ett annat kan vara att säga de magiska orden: " Nej, jag hinner inte. Jag ska spela World of Warcraft"
Just nu ska jag i kursen på KTH prova på dataspel med pedagogiska glasögon. Mina elever i år 8 är djupt skakade över denna information. Ha ha! Snart är jag WOW-Abbe! Återkommer med mer reflektioner om spelets dramaturgi! Måste bara upp i level först!
Just nu ska jag i kursen på KTH prova på dataspel med pedagogiska glasögon. Mina elever i år 8 är djupt skakade över denna information. Ha ha! Snart är jag WOW-Abbe! Återkommer med mer reflektioner om spelets dramaturgi! Måste bara upp i level först!
torsdag 3 maj 2012
Lärplattformar och deras nytta är dagens rubrik
Nu har jag som kursuppgift varit och lekt administratör på KTH´s studieplattform och det är inte utan att man fick ett och annat att reflektera över.
En lärplattform är alltså ett ställe på webben där lärare och handledare kan lägga upp lite olika kursmaterial till sina elever/studenter. Det kan på sådana plattformar finnas en uppsjö av olika verktyg, allt från digitala tester till filarkiv, forumuppgifter och allt möjligt. Jag provade att lägga upp en länk till Youtube och så skapade jag en enkät. Mina val av övningar kändes väldigt Web 1.0. Båda var envägskommunikation från läraren till eleverna. Nästa övning ska jag prova att lägga in en diskussionsfråga i forumet så man får öva på lite kollaborativt tänkande.
Moodle och Sakai är plattformar som använder öppen källkod (Wikipedia: "Öppen källkod, även öppen programvara, på engelska open source, avser oftast datorprogram där källkoden är tillgänglig att använda, läsa, modifiera och vidaredistribuera för den som vill (---) Typiskt för öppen källkod är att arbetet och underhållet sköts av ett antal personer, organisationer och företag som koordinerar sitt arbete via Internet. Detta till skillnad från klassisk proprietär källkoddär det vanligen är ett enda företag som utvecklar och tillhandahåller produkten.")
I nästa övning ska jag prova att lägga in en diskussionsfråga i forumet så man får öva på lite kollaborativt tänkande. Den som kan programmera kan alltså förändra eller lägga in gena funktioner. Man kan skapa studierum med inbjudna elever, som kan jobba med varandra och lösa uppgifter tillsammans. Man kan även lägga in funktioner så att man kan se hur ofta och hur länge enskilda elever ägnat åt plattformen. På min skola jobbar vi ju en hel del med facebook i undervisningen och det absoluta fördelen med det är ju att vi befinner oss där eleverna är. De är inne på facebook OFTA (några är konstant inloggade) och då finns vi också där tillsammans med dem. De behöver inte logga in i en skolplattform för att se sina skoluppgifter, de är där helt naturligt, i sin vardag.
Det är den ena nackdelen med lärplattformar, att man måste logga in. Den andra nackdelen är att det var MÅNGA knappar, flikar och valmöjligheter. Vissa saker var kanske inte helt pedagogiskt upplagda vilket leder till att man måste prova sig fram (genom den ypperliga funktionen "förhandsgranska"), varvid man fick göra om några gånger innan man kände sig nöjd...
Nu har jag som kursuppgift varit och lekt administratör på KTH´s studieplattform och det är inte utan att man fick ett och annat att reflektera över.
En lärplattform är alltså ett ställe på webben där lärare och handledare kan lägga upp lite olika kursmaterial till sina elever/studenter. Det kan på sådana plattformar finnas en uppsjö av olika verktyg, allt från digitala tester till filarkiv, forumuppgifter och allt möjligt. Jag provade att lägga upp en länk till Youtube och så skapade jag en enkät. Mina val av övningar kändes väldigt Web 1.0. Båda var envägskommunikation från läraren till eleverna. Nästa övning ska jag prova att lägga in en diskussionsfråga i forumet så man får öva på lite kollaborativt tänkande.
Moodle och Sakai är plattformar som använder öppen källkod (Wikipedia: "Öppen källkod, även öppen programvara, på engelska open source, avser oftast datorprogram där källkoden är tillgänglig att använda, läsa, modifiera och vidaredistribuera för den som vill (---) Typiskt för öppen källkod är att arbetet och underhållet sköts av ett antal personer, organisationer och företag som koordinerar sitt arbete via Internet. Detta till skillnad från klassisk proprietär källkoddär det vanligen är ett enda företag som utvecklar och tillhandahåller produkten.")
I nästa övning ska jag prova att lägga in en diskussionsfråga i forumet så man får öva på lite kollaborativt tänkande. Den som kan programmera kan alltså förändra eller lägga in gena funktioner. Man kan skapa studierum med inbjudna elever, som kan jobba med varandra och lösa uppgifter tillsammans. Man kan även lägga in funktioner så att man kan se hur ofta och hur länge enskilda elever ägnat åt plattformen. På min skola jobbar vi ju en hel del med facebook i undervisningen och det absoluta fördelen med det är ju att vi befinner oss där eleverna är. De är inne på facebook OFTA (några är konstant inloggade) och då finns vi också där tillsammans med dem. De behöver inte logga in i en skolplattform för att se sina skoluppgifter, de är där helt naturligt, i sin vardag.
Det är den ena nackdelen med lärplattformar, att man måste logga in. Den andra nackdelen är att det var MÅNGA knappar, flikar och valmöjligheter. Vissa saker var kanske inte helt pedagogiskt upplagda vilket leder till att man måste prova sig fram (genom den ypperliga funktionen "förhandsgranska"), varvid man fick göra om några gånger innan man kände sig nöjd...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)